rebeccasusa.blogg.se

Ibland skulle man kunna göra vad som helst för att få vakna upp hemma på Skottvallen. Vakna till små steg som kokar kaffe.(Lilla Mamma<3) Känna lukten av nykokt kaffe. Höra hur kaffekokarn går. För att sedan höra hur mamsen eller papsen tar på sig gamla träskorna och går ut och hämtar tidningen. Ibland hinner jag upp och ser vem det är av dem som är vaken. Mina näthinnor får antingen skåda en 163.5 centimeters fin människa. Allt jag ser bakom morgonrocken och gamla träskorna. Spelar ingen roll vad hon bär, så är hon den vackraste människan. Min lilla mamma. Få skrämma henne när hon kommer in. Sedan få ryggskott när jag och mina 174 cm får böja mig ner för att kunna krama henne godmorgon. Eller när jag möts av min andra halva, 191 cm kärlek, Pappa. Som med 99.9% sitter och äter sin skål med havregrynsgröt och lingonsylt. Få krama om han och få känna pappa-lukten. Eller mötas av när han sitter där och läser tidningen med sina glasögon från biltema som han envisas är så bra..Saknar det. Saknar att få pussa dem godnatt. Att få gosa med Mamma i soffan. Känna mig liten igen. Få ligga och gosa med min lilla misse. Gosigaste jag vet. Eller sitta och äta middag. Mammas tacopaj. Eller det bästa jag vet: hennes korvstroganoff. Nästan så jag saknar din kalopps ibland...men bara nästan.(Den är god) Och nästan så jag saknar då Richard spelar hög musik som vanligt och ingen bryr sig. Och så fort jag har över 25 på datorn så kommer folk och klagar... Saknar att få komma hem och känna lukten av matlagning och komma hem. Saknar bara känslan: att få komma hem. Till tryggheten. Till människorna i mitt liv. Saknar när det hänt mysterium hemma och Pappa försöker komma på vem den skyldige är. (Inte är det vi, Mamma;) Saknar skrattattacker med Richard. Saknar inte surpuppan Richard. Saknar att få gå runt med min älskade morgonrock som jag fick av er, Lillan. Den vita med lila prickar. Sådär halvsmutsig och börjar få några år på nacken.Finns det något mer fantastiskt än en morgonrock?! Saknar att få ropa på Maja och se hur hon kryper fram från veden, nyvaken. Få se hur hon kommer i fullfart<3 Kärlek. Saknar hennes stora pussar, kan inte få nog av dem. Saknar att varje helg glömma bort hur bussarna går varannan timme och varje gång springa stafett, för att sedan komma på att justja..det är Lördag. Gå med arga steg hem och hoppas att någon är villig att skjutsa till köpis. Jag saknar att gå ut på långa promenader hemma i Forsbacka. Få gå förbi Farmor och Farfar i hopp om att få se dem. Om inte, gå ett extra varv så jag sedan kan knacka på. Jag saknar sådana saker. Ibland känns det verkligen som om att det var nyss. Fast ändå inte. Det snart ett halvår sedan. Känns som nyss du Pappa, sa att nästa gång du jobbar det där skiftet om 8 veckor, så åker jag. Mycket har ändå hänt under dessa månader. Tror man kommer inse vad man fått ut av detta, när man en dag landat i Sverige. Får komma hemma och bara få känna efter. Jag tror man kommer ha en klarare bild över vad man vill här i livet. Ha ett nytt perspektiv. Jag saknar att få vara hemma. Gävle står alltid kvar. Det är verkligen så. Jag känner att jag behöver och kommer nog alltid behöva, få komma hem imellan varje äventyr. Är så tacksam över att få ha ett hem. Hem är där hjärtat är. Trots att USA är mitt hem nu, så finns det ingenting som slår lilla Forsbacka. Skulle väl aldrig 14-åriga Rebecca tro, att jag skulle föredra Forsbacka framför USA (Inte alltid men för det mesta nu för tiden) Självklart så går det kanske inte riktigt att jämföra. Jag menar, det är väl lite skillnad att "stan" är Washington DC istället för Gävle. Eller att ta en buss till NYC istället för Stockholm. Det är verkligen kontraster. Jag tror nästan jag kommer längta bort från Gävle efter några veckor hemma. Vill ju fortsätta växa och upptäcka världen. Tycker det är livet just nu, få resa och träffa nya människor. Tror nästa äventyr får bli backpacking eller 1 månad i Miami nästa år. Miami eller New York. USA kommer jag alltid komma tillbaka till. Om jag så reser, pluggar, jobbar eller bor här. Så är det bara. En sak är säker i alla fall. Jag kommer inte tillbaka som au pair ;)