Obalans

Min kropp är ur balans. Byxorna jag kunde ha för 4 månader sedan- kommer jag knappt i idag. Dem är på. Men det känns varken bra eller skönt. Att varje dag se hur kroppen har förändrats. Förändrats så oändlig mycket på så kort tid. Man mår inte bra. Min kropp och jag mår inte bra. Att behöva känna ångest över att snart får man besök från Sverige och är rädd för vad dem ska tänka och tycka. Hemskt att jag ens ska känna ångest över något dyligt. Men det är så långt detta har gått. Kontroll. Allt jag inte har. Är det någonting som skulle få mig att sätta mig på ett plan hem- så är det för att min kropp mår inte bra. Jag är stressad. Har en inre stress som utsidan får ta stryk av. Jag är ledsen och trött på att må såhär. Egentligen borde jag hålla sånt här för mig själv. Men jag känner att jag måste på något vis få ut det. Egentligen tror jag att den osäkerhet som växt samtidigt som kilona växt, vill be om ursäkt i förväg till dem som kommer se min förändrade kropp. Det är hemskt för det känns att jag döljer något. Känner skam över att det gått såhär långt. Att kontrollen är som bortblåst. Att jag har svårt att hitta tillbaka. Men det borde jag inte. Jag vet att jag ska inte behöva ursäkta mig själv. Det är Osäkerheten. För varje dag som går är jag ett steg närmare Sverige. En motivation. Dagarna går och jag inser att detta är inte hållbart. Jag kan inte må såhär under resten av tiden. Jag vet vad jag bör göra och jag VET att jag kan. Men vissa dagar kommer jag knappt ur sängen. Jag är i processen då jag lär acceptera hur läget är. Jag lär acceptera att det är såhär det är just nu. Det är okej att ha dåliga dagar. Jag vet att jag kommer ta mig ur detta. För det har jag gjort så många gånger förut. Jag är bara så himla känslomässigt utmattad. Det är som en ond cirkel. Det är inte "bara" att ta tag i saker ibland. Jag vet att jag och säkerligen ni som läser detta tänker så. Det är "bara" att ta sig ut detta. Bara att börja träna. Bara att äta normalt. Egentligen är det bara att göra det. Bara det att ens ta sig upp ur sängen vissa dagar kan kännas omöjligt. Att finna tid för sig själv känns så långt borta. Jag vet inte vad jag vill få ut av detta egentligen. Jag kanske bara vill lätta på hjärtat. Slippa känna att jag döljer något. Jag har gått upp i vikt. Så otroligt  ytligt. Men det är så mycket under ytan som gror. 


1 Tove:

skriven

Du är fin precis som du är!!! Släpp det negativa och kämpa på. Vi finns här❤️

2 MUM:

skriven

Skrev naturligtvis en kommentar på fel inlägg. Skrev en kommentar på denna Obalans på Lillans kaviar :) <3

3 Lillan:

skriven

Du är bäst på att vara du o duger precis som du är! Det är däremot inte bra om du mår dåligt o känner dej stressad. Om det inte ger dej mer positivt än negativt att vara där så kom hem. Älskar dej❤️

Kommentera här: